ARFID: den föga kända ätstörningen som leder till att många livsmedel avvisas

ARFID skiljer sig från andra ätstörningar genom sitt ursprung och sin motivation. Den är inte relaterad till vikt eller kroppsuppfattning, utan till rädsla eller avsky för vissa livsmedel eller matsituationer.

Personer med ARFID kan:

• Undvika mat av rädsla för att kvävas, kräkas eller må illa
• Avvisa mat på grund av färg, lukt eller konsistens
• Begränsa sig till ett fåtal "acceptabla" rätter, t.ex. vit pasta, bröd, chips eller yoghurt
• Upplever intensiv ångest i sociala sammanhang som involverar mat
• Uppvisar näringsbrist på grund av en alltför begränsad kost

I många fall uppträder störningen under barndomen, men kan kvarstå i vuxen ålder om den inte upptäcks och behandlas på lämpligt sätt.

Uppkomsten av ARFID är multifaktoriell och ofta komplex. Det finns ingen enskild orsak, utan det är en kombination av biologiska, psykologiska och miljömässiga faktorer som är sammanflätade:

• Sensorisk överkänslighet: vissa personer upplever dofter, smaker eller konsistenser mycket mer intensivt, vilket gör det svårt att tolerera vissa livsmedel.
• Traumatiska upplevelser relaterade till mat, t.ex. kvävning eller kräkningar, kan utlösa matvägran.
• Ångest eller autismspektrumstörningar: ARFID är vanligare hos personer med kognitiv rigiditet eller svårigheter att hantera sensoriska stimuli.
• Familjevanor och sociala påtryckningar : i vissa fall kan en alltför rigid miljö eller ett överdrivet fokus på mat bidra till att förstärka störningen.

Det är viktigt att känna igen dessa tecken för att kunna ingripa innan ARFID äventyrar den fysiska eller relationella utvecklingen.

Att begränsa sin kost till endast ett fåtal livsmedel kan få allvarliga konsekvenser för hälsan. Brist på vitaminer, mineraler, järn och protein leder till svaghet, nedsatt immunförsvar och hos unga kan det leda till långsammare tillväxt.

Effekterna av ARFID är dock inte bara fysiska. Sjukdomen påverkar också i hög grad den sociala och känslomässiga sfären: middagar, resor eller trevliga stunder blir källor till stress och förlägenhet. Med tiden riskerar den drabbade att isolera sig och utveckla ångest, skuldkänslor eller depression.

Många beskriver att de känner sig "annorlunda" eller "svåra", fångade i en cykel av avvisande och rädsla. Därför är det viktigt med ett empatiskt och tvärvetenskapligt förhållningssätt där läkare, psykologer och dietister kombineras för att återuppbygga ett lugnt och tryggt förhållande till mat.

Den goda nyheten är att ARFID kan behandlas framgångsrikt, förutsatt att sjukdomen upptäcks i ett tidigt skede. De mest effektiva behandlingsmetoderna kombinerar psykologiskt stöd och näringsrehabilitering.

Behandlingsvägen kan omfatta följande:

• Kognitiv beteendeterapi (KBT) för att minska ångest och förändra matrelaterade föreställningar
• Gradvis exponering för livsmedel som undviks, under ledning av en specialist
• Individanpassat näringsstöd för att fylla på med näringsämnen som saknas
• Familjen involveras, särskilt när det gäller barn och ungdomar, för att skapa en lugn och stressfri måltidsmiljö

Målet är inte att "äta allt", utan att återfå en balanserad relation till mat, baserad på säkerhet och nyfikenhet, inte rädsla eller avsky.

ARFID är inte en enkel "matfixering", utan en komplex och verklig störning som kräver uppmärksamhet, empati och en målinriktad behandling. Utmaningen är inte bara medicinsk utan också kulturell: att lära sig skilja mellan det normala, att vara selektiv vid bordet, och ett ätbeteende som blir begränsande och smärtsamt.

Eftersom antalet fall ökar även i Italien innebär det förebyggande arbete och ökad medvetenhet att tala om ARFID . Att förstå denna störning är det första steget för att hjälpa dem som varje dag möter mat inte som ett nöje utan som en källa till rädsla. Endast genom information och lyssnande är det möjligt att återställa balansen och lugnet i förhållandet till mat.