13 saker du kanske inte visste om marockanskt te

Även om det omedelbart förknippas med den marockanska kulturen har moriskt te inte sitt ursprung i Marocko. Marocko odlar inte te eftersom klimatet inte tillåter det, och den sort som traditionellt används (grönt te av typen Gunpowder) importeras från Kina. Det som är unikt och utmärkande är sättet det tillreds på.

I motsats till vad många tror har te inte varit en del av den marockanska kulturen sedan urminnes tider. Det blev populärt på 1800-talet, delvis tack vare handeln med Storbritannien. Fram till dess var det främst infusioner av färsk mynta och pepparmynta som konsumerades i Marocko.

I Marocko serveras teet nästan kokande även under de varmaste dagarna. Det är logiskt i torra klimat: värmen från teet stimulerar svettning och när svetten avdunstar svalkar den kroppen. Dessutom hjälper det varma vattnet till att döda bakterier, vilket gör det till en säker och hälsosam dryck.

När teet först kommer i kontakt med kokande vatten dricker man det inte. Det används för att "tvätta" bladen, ta bort orenheter, mjuka upp smaken och reducera en del av teinet och tanninerna som kan göra drycken bitter. Denna första infusion kasseras före vidare bryggning.

En kuriositet som ofta överraskar besökare: när teet serveras i flera omgångar från samma tekanna förändras smaken i varje glas. När bladen ligger kvar i kannan utvecklas intensiteten. Den sista koppen är vanligtvis den mest intensiva.

I Marocko sjunker mynta (eller grönmynta) till botten av tekannan. Om den flyter upp kan den ”brännas” av värmen, vilket ger en bitter smak som marockanerna noga undviker.

Att hälla te från en viss höjd är inte bara en elegant gest. Det syresätter infusionen, blandar ingredienserna och skapar ett fint skum som är ett tecken på att teet har tillretts väl. I Marocko är te utan skum inte välgjort.

Marockanskt te serveras aldrig i en kopp. Det dricks ur små glas utan handtag, utformade för att framhäva både ritualen och estetiken. Glasen är vanligtvis cylindriska och genomskinliga, vilket gör att man kan kontrollera att teet har rätt färg. Man kan också se skummet, ett tecken på att teet har serverats väl. Glasen, som ofta är dekorerade med guld eller traditionella motiv, gör serveringen ännu vackrare. Den lilla storleken gör det möjligt att servera flera omgångar, vilket förlänger samtalet och glädjen i att dela stunden.

I Marocko anses det inte oartigt att sörpla te, även om det låter lite; tvärtom är det ett praktiskt och accepterat sätt att kyla teet medan man dricker. Marockanskt te serveras mycket varmt, och om man sörplar försiktigt kan man njuta av det utan att bränna sig och samtidigt känna aromerna bättre. Den här lilla gesten är inte alls illa sedd, utan en del av den dagliga ritualen.

Marockanskt te serveras mycket (mycket) sött: mellan 30 och 50 gram socker per tekanna. I vissa områden placerar man till och med sockerbiten mellan tänderna och dricker teet genom den. Sötman är en viktig del av dryckens smak och välkomnande prägel.

Att tacka nej till te i Marocko anses oartigt. Det är en symbol för välkomnande, vänskap och artighet och erbjuds alltid innan man inleder ett samtal, gör en affär eller tar emot ett familjebesök.

Till skillnad från det brittiska afternoon tea följer marockanskt te inget fast schema. I Marocko dricker man te när som helst på dagen: när man vaknar, när man tar emot besök, efter maten eller helt enkelt när man vill ta en paus. Det är mer än en rutin – det är en självklar del av vardagen, alltid redo att ackompanjera ett samtal eller en lugn stund.

Kände du till alla dessa fakta om marockanskt te? Var det någon särskild som överraskade dig? Brukar du dricka det hemma eller på tehus, eller upptäckte du det på en resa?

Berätta om dina erfarenheter, dina ritualer eller till och med ditt favoritrecept. Vi ser fram emot att läsa dina kommentarer ... och tveka inte att dela den här artikeln med någon som uppskattar ett gott atay!

>> Så tillagar du riktigt marockanskt te, HÄR